Jag sitter här hemma och känner att det bara är skönt att vara så ledig man kan bli. Jag tänkte precis på hur mycket jag gillar hösten. Det är ju lite mysigt med höst.  Nu när det har blivit kväll så kan man höra att det blåser och regnar lite, men det är inte så kallt och skulle jag verkligen vara sugen på en promenad så skulle jag gilla att vara ute nu också. 

 

Jag vet att jag tidigare har sagt att jag gillar sommaren bäst av allt, men jag tror jag har ändrat mig. På sommaren kan det bli för varmt. På tok för mycket måsar skriker ju som fan och det hatar jag. Dessutom blir det inte riktigt mörkt på kvällarna vilket jag vill att det ska vara. Det blir ju mysigare, precis som jag känner att det är nu. Hösten är nog bäst. Jag gillar nämligen hur allt är under dygnets alla 24 timmar under denna årstiden. Så känns det inte under någon av dom andra årstiderna. Hösten är alltså bäst. Det är inte för kallt. Det är mysigt hela tiden. Hösten erbjuder också fina färger på träd och buskar. Det bästa av allt är ju att man slipper måsjävlarna. 

 

 

Just nu kan jag känna att rastlösheten har kommit tillbaka lite. Jag vill så mycket, men kan just nu göra så lite av allt jag skulle vilja göra. Jag måste vänta. Den tiden kommer när jag på ett naturligt och rätt sätt kan köpa och uppleva allt som jag sen länge har tänkt på att jag bara vill ha. jag kan lätt acceptera att jag får vänta. Min tid kommer. Det är jag säker på.

 

 När jag har känt av rastlösheten tidigare så har den ju då tagit över min kropp och jag har mått ganska dåligt av att kämpa emot. Jag har då kanske gjort något bara för att stilla den där rastlösheten, men sen har det ju bara känts ännu värre. Jag har ju då hamnat i ett läge där jag först har sabbat för mig, sen får jag greja som fan för att rätta till allt och bara för att jag inte har haft det tålamod som krävs så hamnar jag i en situation där jag behöver ha ännu mer tålmod än förut.

 

Jag tycker ändå att det är bra att jag vil göra mycket och känner mig lite taggad.  Kan jag bara hantera min rastlöshet på ett bra sätt samtidigt som jag lär mig av tidigare misstag, så är det nog bara bra att känner att jag har svårt att bara sitta still. Just nu känner jag av rastlösheten, men jag tycker att jag hanterar den på ett bra sätt. Jag har ju också lärt mig av mina tidigare misstag. Det kanske är så att man lär sig som mest av tidigare fel man har gjort. Jag kanske måste se tillbaka för att förstå nuet. Jag tycker ju själv att jag hanterar allt i mitt liv mycket bättre än tidigare. Mår bra gör jag ju också. Det är ju alltid det viktigaste.