Jag sitter här i min lägenhet och känner mig lite tom. Det känns alltid lite extra på söndagar. Jag kommer ju snart också att avsluta min semester och börja jobba. Om mindre än 12 timmar så ringer klockan och jag måste ta mig upp för att då är semestern defintift slut och jag ska börja arbeta igen. Det är väl blandade känslor kring detta. Jag vill ju vara mer ledig. Jag känner  mig inte jättsugen att börja när jag har kunnat ha det så jäkla bra nu under ledigheten. Samtidigt är det ju skönt att få komma igång igen. Ha någonstans att gå, få tillbaka lite rutiner och känna att man faktsikt har ett jobb som jag kan försörja mig på.

 

Annars känner jag nu när jag ska börja jobba igen att det kanske är dags att en gång för alla att också försöka komma igång med att faktiskt fullfölja någon av alla drömmar som jag har. Jag har massor med saker som jag bara vill ha och få uppleva. Egentligen är det ganska enkelt. Jag behöver inte krångla till detta. Det har jag gjort tillräckligt förut. Det jag verkligen behöver göra är att spara pengar. Jag kan ju tycka att jag har gjort det tillräckligt eftersom jag knappt gjorde något annat från januari 2018 - maj 2019. Men det jag egentligen bara gjorde då var ju att rätta till alla fel som jag tycker att jag gjorde under 2017. Alla dom pengar jag sparade förut, var ju något som jag sen hade att täppa till hål med. Tar jag av dom pengarna nu igen, då gräver jag ju bara upp det hålen igen. 

 

Jag tänker också att det kanske är så att mycket av allt jag gör och har gjort i mitt liv har jag nu tagit till vägs ände. Jag kanske inte kan komma vidare. Dom drömmar jag har kanske ändå är för stora för mig för att jag faktiskt ska kunna klara av dom, på det sättet jag vill och samtidigt må bra av allting.

 

Kanske har jag för stora ambitioner. Det kanske är så att jag måste bara acceptera att jag inte kan få allting. Det kanske inte går att förverkliga en dröm utan att jag måste ta en genväg som sen får mig att må jäkligt dåligt. Det kanske är så att det krävs att man jobbar så hårt att man blir sönderstressad och slut för att jag ska uppnå vad jag drömmer om. Om det är så, då väljer jag hellre att strunta i vad jag vill uppnå i livet. Om priset jag får betala är att jag mår dåligt, då vill jag inte förverkliga mina drömmar. Min högsta dröm är ändå alltid att jag i slutändan får må bra. Jag har så många gånger i mitt liv mått så jävla dåligt och är det nåt jag nu har lovat mig själv så är det att verkligen inte göra saker som jag är medveten om innan att jag nog kommer att må dåligt av.