Sanningen kommer i alla fall fram.

  Jag vill säga sanningen och kanske är det därför jag har valt att sitta och skriva på min självbiografi. Jag har ju börjat att skriva igen för att jag ville ändra i vissa texter som jag redan har skrivit och sen ville jag också lägga till några berättelser som jag tycker ska vara med i min självbiografi.
 
Jag hade en gång en tro på att om man talar saning, vill väl, är snäll och gör rätt för sig så kommer man att lyckas i livet och allt kommer att gå bra. Sen hamnar man i olika situationer där man gång på gång kommer på att allt de där kanske inte riktigt är sanningen. Sanningen är kanske att hade jag i vissa situationer: ljugit, istället för att tala sanning, inte hållit vad jag en gång lovade och inte varit för snäll, då hade jag nog i många fall sluppit utså mycket av sånt som för mig har varit jobbigt att leva med. Jag har i perioder fått bearbeta väldigt mycket saker som jag har blivit utsatt för av andra människor. Jag har väl haft en tro på hur allt borde vara och sen inser man att mycket inte är så som man kan tycka att de borde vara. Därför blir det jobbigt eftersom det kan vara så att även om jag skulle vara den som har rätt, så kan det vara skillnad på vem som får rätt till slut.
 
Jag kan känna att jag jag har blivit sviken och lurad av människor som jag från början har litat på. Ibland har jag ju också varit i någon viss beroendeställning och då har jag inte sett att jag har fler så många val att välja mellan. Jag har många gånger i livet känt mig  tvungen att hänga med på vad andra gör för om jag väljer att inte hänga med, då tyckte jag mig se en risk att jag kommer att  förlora saker som för mig är värdefulla och viktiga. Mycket handlar om egoism, brist på moral och stolthet hos dessa personer som jag har känt mig beroende av. Ibland kanske jag bara har varit rädd för att jag ska förlora sånt som faktsikt betyder väldigt mycket för mig. När jag står inför risken att någon annan ska ta något ifrån mig som för mig är värdefullt och viktigt, då gör ju jag självklart allt de som jag tror är rätt att göra för att jag ska få behålla sånt som jag riskerar att förlora. I början har man kanske en uppfattning om hur mycket ska fungera i livet, men till slut inser man att saker och ting kanske inte alltid är så som man själv tycker att det borde vara och det får man väl bara lära sig att acceptera och kanske också anpassa sig efter. Oavsett hur jag trodde att allt från början skulle vara och oavsett vad som hände sen så känns det i alla fall bra att sanningen skrivs ner. För så är det. Allt jag skriver om i min självbiografi är sant. Sen finns  ju alltid folk som inte vill tro på sånt som är sant för att det låter för osannolikt. Det kan väl också vara en sanning som är bra om man lär sig att acceptera. Sanningen kommer ju alla fall fram, eller i alla fall upp till ytan.
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE