Igår var det lugnt på jobbet. Jag körde Vänersnäs och skolungdomarna har ju höstlov så jag hade inte många som åkte igår när jag körde där ute på landsbygden.

På jobbet kan vi förare nu se vad det finns för olika scheman att välja på. Varje år får man ju välja nytt och jag tänker inte här och nu ägna någon tid till att förklara mer ingånde hur det där exakt ser ut eller hur allt funkar. Jag säger bara att nu är det snart dags att välja nytt och jag vet verkligen inte alls vad jag ska välja. Det står helt still i skallen på mig. Jag är liksom i tillståndet: EJ I TRAFIK.

Jag vänder och vrider, funderar på hur min arbetssitutaion kommer att se ut om jag får köra efter schema schema 1, 2,3, 4, 5 osv... Vad är det för tider? Vad är det för körning? Vilka av alla scheman kan jag vara rätt säker på att jag får, eller inte får. Vad ska jagvälja som första alernativ, andra och tredje. Denna gången känner jag att det kommer att bli jättesvårt att välja det schema som jag verkligen vill jobba efter. Sen kan ju jag aldrig veta innan att jag säkert får det jag faktiskt väljer. Allt beror ju på vad dom kollegorna väljer som har varit anställda längre än mig på företaget. Sen är det alltid så att man ALLTID ska välja det schema som man helst vill ha, oavsett om man inte tror att man kommer att få det man väljer som första aletrnativ.

 

Jag får se hur det blir och vad jag väljer. Jag vet verkligen inte alls vad jag vill. Vad jag än tittar på schema nu så tvekar jag hela tiden på om jag ska välja just det eller något annat. Detta val känns svårare för mig än vad jag någonsin har känt tidigare. Det finns liksom inget självklart val för mig denna gången.