Jag ska vara så stark jag bara kan.

 Jag har varit i Uddevalla idag under större delen av eftermiddagen. Jag besökte mamma och till en början så kändes det ganska jobbigt. Mamma klagde över  mycket och var väldigt trött. Hon kom i alla fall upp ur sängen och vi var också ute på altanen en lång stund.
 
Det var jobbigt igen att se mamma. Jag hade väl inte samma energi i mig så jag orkade väl inte ritigt skoja och prata så mycket heller. Jag klarade liksom inte att liva upp stämningen heller.
 
Det gick någon timme och jag började tänka på att jag typ bara skulle stanna någon timme till innan jag skulle börja röra mig bort mot tåget får att åka hem igen. Jag och mamma satt som sgat ute på altanen och n'är vi hade suttit där en stund så kom Min kusin, hans flickvän och min moster på besök. Det gjorde ju att allt kändes lite bättre. Det livat liksom upp stämningen lite och både jag och mamma piggnade nog till lite. Min moster är ju rätt bra på att hålla igång käften och min kusin är inte så dålig på att prata mycket han heller.
 
Det blev lite fika och efter en stund fick mamma ett besök till. Det var mammas sk kontaktperson som hon säkert har haft som just kontaktperson i minst 10 år. Jag har aldrig träffat henne så det  var roligt att hon kom på besök samtidigt som ajhg hälsade på mamma.
 
Det blev alltså inte så jobbigt idag heller att besöka mamma. Till att börja med kände jag så, men när det kom så mycket folk på besök så slapp ju jag få på mig allt som mamma var ledsen och mådde dåligt över idag. Hon var ledsen över mycket och tycker väl att allt med sjukdomen är så jobbig. Det blir väl så när man märker att man inte kan röra sig som man kunde förr, samtidigt som man har ont typ överallt och måste äta sina mediciner för än det ena och än det andra. Jag förstår mamma, men för mig blir det ju tufft och lyssna på och därför kände jag att det var skönt att 4 andra personer var på besök hos mamma idag. Nu slapp ju jag och få ta hela det "lasset" av allt som mamma tycker är jobbigt. Jag tycker mycket med detta är jobbigt ändå, även om jag vägrar låta detta med mamma sänka mig. Jag ska bara vara så jävla stark i psyket som jag bara kan vara.
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE