Igår körde jag min första pingisträning på flera månader. Det kändes ganska bra för att vara ett träningspass där man försöker hitta träff och tajmingen och  så. När man har varit borta från pingisträning ett tag och sen bölrjar igen så kommer man oftare sent på bollar. Returspelet funkar inte riktigt som det ska och man är ganska stillastående och orölig. I alla fall är det så för mig. Men jag vet ju om allt detta innan jag ställer mig vid bordet och ska träna och därför brydde jag mig inte så mycket utan jag bara tränade på.

 

Jag ändrade också en liten detalj i mitt servande. Jag höjde uppkastet i serven lite. Det gör att bollen kommer med mer fart mot racket och jag tycker att det blir lättare att sätta mer skuv och fart på bollen. Det är heller inga problem att göra oskruv på bollen om det är det jag vill göra när jag servar. Jag ska jobba in det där högre uppkastet så jag inte tänker på att jag gör det. Det ska bara sitta i ryggmärgen liksom. Det som också kan vara bra med ett lite högre uppkast det är att många pingisspelare tror att bara för att man kastar upp bollen högt så tänker man göra mycket skruv. Sen behöver det inte vara så och läser motståndaren fel på en skruvad serve och en icke skruvad serve då kan man ganska lätt utnyttja det till sin fördel i en match. Det kan ju sen vara avgörande om jag vinner matchen eller inte.

 

 

Annars kan jag säga att känslan efter igår är att jag tycker inte att det är så jätteroligt att spela, men nu var det ju första passet på flera månader igår och jag ska nog inte överanalysera ett sånt pass. När man mer och mer kommer igång så kanske det känns roligare att lira. Hittar ,an bara den där sköna träffen utan att man behöver ta i. Då är det ju aldrig tråkigt att lira pingis.  Det som också kan motivera mig til at ändå ta mig till pingishalen och träna, oavsett hur jag käner mig det är att jag efter et pass käner att pinisträningen är vldigt bra för min hälsa. Det spelar ju ingen rol för mig om jag spelar bra eler dåligt. Bra träning för mig är det ju oavsett och då känner jag att det är värt att bry sig det där bordet som jag har stått tusentals timmar vid och haft så mycket roligt med .