Jag tränade lite pingis ikväll. Jag spelade riktigt dåligt. Inte mycket stämde. Jag rörde mig dåligt och returspelet funkade inte alls. Jag spelade dåligt över bordet och när jag märkte att inget blev bättre hur jag än gjorde så blev jag bara så förbannad, och då funkade ju allt ännu sämre. 

 

Det man ska tänka när man tycker att man inte har spelat bra utan bara dålgt det är att man möter ju spelare som är bra också. Jag kan ju aldrig spela bättre än vad motståndet tillåter mig att göra. Sånt måste man också erkänna. Jag är kanske inte bättre än dom jag möter och då kanske det inte spelar så stor roll om jag skulle ha spelat bra? Jag kanske inte är bättre i alla fall?

 

 

Jag kan vara besviken på mig själv när jag spelar dålig pingis. Det är jobbigt att mentalt när man känner att man borde kunna göra bättre ifrån sig vid pingisbordet. Men när jag har funderat lite fram och tillbaka så landar mina tankar i att egentligen spelar det ju ingen roll om jag spelar bra pingis eller dålig pingis. Själva träningen är ju bra för min hälsa, oavsett hur det känns. Därför känns det ganska bra nu i alla fall.