Torsdag (röd dag)

 
Jag har en ledig dag och det är så skönt. Jag har haft det "chill" Jag har mest slappat hela dagen. Jag hängde med några arbetskollegor och vi grillade och sen passade jag också på att spöa alla i pingis.
Jag känner mig annars ganska frånvarande. Jag har mest bara två tankar i huvudet. Renovering och min självbiografi.
 
Jag inser nu att jag förmodligen inte kommer att få någon hjälp innan sommaren med renoveringen. Om det blir till hösten får vi väl se. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag är lite arg över att jag inte har fått det fixat. Ilskan har gjort att jag har blivit totalblokerad. Jag orkar inte bry mig och samtidigt orkar jag inte ta tag i något annat heller. Det blir ingenting med nåt. Renoveringen är ändå något som är viktigt för mig. Jag har ju en dröm om att få mitt hem precis så fint som jag vill ha det. Därför är detta ganska frustrerande för mig.
 
Mitt skrivande på självbiografin gör att jag mer är någonsin funderar över sånt som har varit. Det är ganska jobbigt. Jag tänker väldigt mycket självbiografi under alla mina vakna timmar. Det går liksom inte att bara släppa detta. Även om jag bara skriver lite varje dag så är självbiografiskrivandet så mycket mer än att bara sitta här och skriva. Mycket tar man ju upp till ytan som man inte har tänkt på tidigare. Det blir mycket känslor eftersom detta är ganska självutlämnade. Jag kommer till massor av insikter och jag har funderat mycket på om de jag har varit med om har varit bra för mig eller bara skit.
 
Jag känner just nu att jag inte vill visa detta för någon. Det är som sagt väldigt självutlämnade och jag vet verkligen inte om jag vill att typ alla som läser min blogg och kanske ännu fler ska veta så mycket om mig som nu skrivs i min självbiografi. Samtidigt kan jag känna att om jag inte visar min självbiografi för alla som vill läsa den så blir det ju så att jag på något sätt håller mycket inom mig. Det är nog trots allt ändå bättre att prata och öppna sig. I längden mår man nog bättre av det.
 
Jag tänker också på alla dom som faktiskt väljer att öppna sig och prata ut, även om vissa saker kan vara jobbiga och riktigt självutlämnade. Många har ju skrivit självbiografi före mig. Många kändisar tex berättar massor med saker som kanske inte alltid har varit så kul att behöva uppleva. Genom åren har jag läst massor av bloggar som har skrivit om saker som jag själv har känt att jag aldrig skulle våga berätta om. Har dom klarat det i vetskapen om att många kommer att läsa de dom berättar om så kan det ju inte vara så farligt för mig att berätta. Jag kommer nog aldrig att känna mig redo hur mycket jag än funderar på om jag ska visa min självbiografi eller inte, men jag kan ju liksom försöka vänja mig vid tanken på att när jag är färdig så ska jag publicera. Risken är ju annars att jag inte känner mig helt färdig med detta om jag bara väljer att skriva och sen aldrig låta någon enda person få veta.
 
Dessutom har jag de senaste dagarna sett två youtubeklipp där fantastiska och fina Therese Lindgren, och underbara och goa Clara Henry berättar om händelser som är riktigt självutlämnade. Om dessa två vloggare vågar berätta så öppet om de dom har varit med om så borde väl lilla jag våga också. Therese Lindgren och Clara Henry har ju massor av följare och allt dom säger i en vlogg vet ju hur många som helst om inom några timmar. För mig och min självbiografi blir det ju inte alls samma grej, inte ens nära. Så jag borde ju våga visa mina berättelser när tex dessa två tjejer vågar göra det dom gör. Detta är ju på många sätt säkert mycket mer självutlämnade och personligt än det jag just nu sitter och skriver.
 
 
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE