Under några dagar nu så har jag ihte skrivit något alls på minb självbiografi. Jag tror att det berior på att jag går liksom och väntar på att det ska kännas bätre med skrivandet. Fast grejen är att jag tror aldrig att det kommer att göra det. Detta är svårt och väldigt tufft att ta sig igenom. Men jag tänker liskom att sen känns det nog bättre, men et gör det ju aldrig. 

 

Nu känner jag så här: Jag måste ta tag i mitt skrivande på allvar. Har mag tid så får jag sätta mig hhär och försöka skriva liksom. Hur det känns får jag skita i lite grann. Jag vill ju klara av detta och då får jag fan anstränga mig lite. Jag vet ju att allt kommer att kännas så sjukt bra när jag är klar. Jag har ju då fått skriva av mig om hela mitt liv. Jag kan när jag är klar släppa många jobbiga saker, få ett avslut och gå vidare liksom.

 

Jag måste och vill ta tag i detta på allvar nu. Jag får väl sitta här på nätterna och skriva om jag känner att det behövs. Jag får väl ta någon ledig dag där jag ägnar typ hela dagen åt att bara skriva. Jag känner liksom att det måste hända något med detta nu. Jag vill få detta färdigt inom en ganska snar framtid och då håller det inte att lägga skrivandet åt sidan i allt för många dagar.