Att jag aldrig kan lära mig var gränsen går! Jag har varit ute på en löprunda. Ganska exakt 4 km och i 3 km kändes det bra. Det var liksom inga problem. Det kändes då som jag skulle kunna bränna av en mil hur lätt som helst.  Men den sista kilometern gick jättedålig. Det känns bra och direkt när den där känslan infinner sig då pressar mig för hårt. Jag får ibland för mig att om löpningen känns för bra så blir det inte ett bra träningspass om jag inte "speedar" upp det lite. Jag vill alltid pressa mig lite mer än vad jag egentligen klarar av. Jag vill träna tufft liskom. Men jag vet samtidigt att jag skulle kunna jogga sakta i 4-5 km, i ett tempo som jag klarar att hålla hela vägen. Det blir bra träning för mig det också. Fast jag tänker aldrig så när jag är ute och springer.