Fasen va mycket jag har att göra hela tiden. Hela denna veckan har ju varit helt sjuk och då har jag ändå bara kört buss en enda dag. Denna veckan är ju inte över än heller. Vi har ju en helg kvar också. Jag har massor att göra under denna helgen. Dessutom vill man ju hinna träna. Jag har väl egentligen för mycket att göra och jag borde "tagga" ner lite. Men jag vill göra allt det jag just nu gör. Jag säger ja till sånt jag vill göra och fortfarande nej till sånt jag inte vill göra. 

 

Mycket känns ändå bra nu även om jag kan vara väldigt trött. Jag märker av att jag får väldigt mycket gjort. När jag tänker tillbaka på vad jag har fått gjort bara under de två senaste veckorna så är det ju helt sjukt att lilla jag kan fixa så mycket olika saker på förhållandevis kort tid. 

 

Pingisspelandet känns bra. Nu har jag inte så ont längre dagen efter ett pingispass. Nu känns det bara att jag har tränat, men det känns liksom skönare när jag inte har sån sjuk träningsvärk. Jag har helt enkelt inte ont längre  och jag går inte runt och haltar som jag gjorde för någon vecka sedan efter att jag hade spelat pingis.  Är det något mitt kropp har fått lära sig att tåla genom åren så är det ju allt mitt pingisspelande. Nu är det bara att träna på och jag kan köra på max eftersom kroppen börjar vänja sig vid min pingis igen.

 

Det är roligt att ha mycket att göra på ett sätt, men snart får jag nog "tagga" ner lite annars går jag nog in i väggen. Snart får jag nog krypa tillbaka lite i myllan, men vi kör på ett tag till. I helgen har jag fullt upp och det ska jag försöka mäkta med. Och sen kanske jag "taggar" ner lite, fast jag har mycket busskörning hela tiden och sen vill man ju hinna träna också. Det bästa är väl att bara ta en dag i taget och inte fundera på hur mycket man har att göra. Kanske känner man sig lite piggare då. För jag kan bara inte sitta still nu. Mycket av de jag har att göra just nu är för roligt att hålla på med. Då är det ju bara att köra på.