Jag har varit och spelat pingis igen. Nu känns det lite som man är på gång, även om jag  Det fanns något nu som börjar likna det pingisspel jag söker. Tex stämde mina servar riktigt bra ikväll. Jag hade mycket variation och jag var noga med placeringarna. Dessutom kände jag ofta att jag var lite steget före. Jag fintar kanske lite med överkroppen för att få motståndaren att tro att man placerar bollen på ett ställe, men på hundradelen av en sekund så lägger man bollen på ett helt annat ställe på bordet än vad motståndaren tror från början. Klara man av den luringen då får man ofta övertaget direkt i bollduellen. Det var också något som jag kände stämde bra idag.

 

Dom flesta som jag lirar med nu är ju lite bättre, (eller kanske mycket bättre än mig) men då får man ju alltid bra träning. Det är ju tackvare dom som jag tränar med nu som gör att jag känner att jag själv blir bättre. Perfektare träning för mig kan detta egentligen inte vara just nu. Jag försöker också tänka att jag kan vinna över alla, fast jag kan erkänna att jag kanske inte alltid tror på mig själv till 100% varje gång. Det ska man vara ärlig med att säga. Men vill man att det ska gå bra med pingisen så måste man tro på sig själv, och tro att man kan vinna över all spelare. Man ska vägra acceptera tanken på att någon är omöjlig att vinna över. Jag försöker tänka så, men det är lättare sagt än gjort.

 

Jag har tänkt mycket på mina servar den senaste tiden. Kan jag få dom att stänmma som idag så får jag mycket snabba gratispoäng och mycket lägen efter min serve som gör att jag kan få övertaget tidigt i bollen. Serven är ju enda gången som man bestämmer helt själv vad som händer. Bara servearen vet ju egentligen vad som händer. 

 

Det var något idag som ändå gick bra, men det är långt kvar till någon superform. Fast jag ska köra på och jag är glad att jag tycker det är så roligt att lira.