Jag är hemma igen efter att ha haft en arbetsdag. Imorgon för man börja gå upp på morgonen igen. Då ska jag upp ganska tidigt för att sen ta mig till jobbet. Jag har haft rätt många dagar av sovmorgon, men nu börjar en period av upp tidigt. Jag tror jag har det så denna månaden ut. Jag tror inte det är några problem. Jag har fixat detta så många gånger tidigare. Jag har också någontans lärt mig acceptera att det är på detta viset när man kör buss i linjetrafik. Varför ska jag gnälla? Vad jag än tycker så måste jag ju jobba på ändå liksom. Om det känns tufft så känns det ju inte lättare om jag funderar över allt som kan tänkas vara jobbigt. Jag försöker också att inte kolla för långt fram vad jag har att göra. Jag tar liksom en dag i taget. Man vet ju att man jobbar ganska mycket under en månad. Man vet på ett ungefär hur schemat ser ut och man vet att vissa dagar är tuffare än andra. Så är det att jobba liksom. Jag behöver inte kolla just de där. Det enda jag nu kollar på när jag tittar lite längre fram det är när det känns bra att ta lite ledigt. tar man någon dag ledig ibland så blir ju de som ibland kan kännas tungt helt klart lite lättare. Vad du nu än må vara. Det bästa är att inte fundera över något av allt som kan vara jobbit med arbetslivet.

 

Jag grubblar då inte så mycket på jobb och vad jag gör där längre, men fasen vad jag rör i tanken när det gäller den där drömmen som jag snart ska förverkliga. Pengar, pengar och mer pengar med olika varianter på hur jag ska lägga en budget snurrar runt rätt ordentligt i skallen. Jag vänder och vrider på hur mycket jag ska unna mig eller om jag bara ska leva på så lite som möjligt och maxa sparandet. Maxar jag så förverkligare jag min dröm snabbare. Det tar såklart längre tid om jag inte maxar, men då tänker jag vad ska jag unna mig då och sen snurrar det ett varv till. 

 

Det som ändå känns bra är ju att jag vet att vad jag än gör så kommer jag inte att fixa detta med min ekonomi i år. Dessutom är det ju så att jag vet precis hur mycket jag minst ska spara och jag vet precis på datumet då detta senast är klart.  Jag rör inte så mycket när det gäller vad som finns på mina konton. Jag för inte över pengar kors och tvärs och sen sätter tillbaka, tar ut eller bara struntar hela grejen. Det är bara i mitt huvud som det känns rörigt och jag grubblar mest hela tiden på om jag ska göra si eller så. Maxa sparandet eller inte och vad ska jag om jag unna mig, vågar jag unna mig ocm jag väljer att inte maxa mitt sparande osv ....

 

Jag ligger tex just nu 10 000 kronor plus om jag tittar på vad jag har planerat. Till nästa månad ligger jag förmodligen 13 000 kronor plus. Det finns mycket man kan göra för dom pengar som blir över varje månad om jag bortser från den summan pengar som jag har planerat att spara så att jag kan förverkliga min dröm detta året. Men samtidigt tänker jag att spara jag allt, så mycket det bara går då blir jag ju klar snabbare. För varje månad får jag bara mer och mer över utöver det jag "måste" spara. Maxar jag då går ju allt i en rasande fart och när jag är klar då är jag ju klar och då behöver jag ju inte grubbla så mycket över detta.  Men samtidigt kommer jag ändå att vara nöjd bara jag fixar detta i år. Det spelar ju egentligen ingen roll om det tar 12 månader istället för 6 månader. Eller så är det så att jag tycker att det spelar roll. Jag vet ju också exakt vad som krävs av mig denna gången. Jag har aldrig varit säkrare på vad jag måste göra och när jag kommer att bli klar om jag håller mig till planeringen. Jag tvivlar heller inte på att jag inte kommer att klara detta i år, men det kanske är därför som jag vill nå mitt mål så fort som möjligt. Jag står inte ut med att vänta när jag vet hur allt kommer att bli när detta är klart. Hur mycket jag än kommer att röra runt med mina tankar i detta så vet jag ju i alla fall att när jag är klar så är jag klar och då finns det inte mer att grubbla över när det gäller den grejen i alla fall.