OS i London är över. Jag tittar just nu på avslutningscermonin som är fantastisk !

 

 

Det är fyra år till Rio och jag funderar på hur Rio eller någon annan som arrangerar OS i framtiden ska göra detta bättre än vad Britterna nu har gjort. "Best Ever" tycker jag. Varför vet jag egentligen inte, men av dom OS jag har sett så gillade jag detta bäst. 

 

 

Vad kommer jag att minnas från OS i London 2012? Det jag tänker på nu är tex Sarah Sjöström (simning) som bara var en placering från den där medaljen i simning som hon så gärna ville ha. Det är svårt att inte fatta sympati för  Michel Torneus som var en centimeter från ett brons i längdhopp och i kategorin små marginaler på fel sida  Så  måste man ju nämna vårat handbolls landslag som förlorar kvällens final med bara en poäng. Där blev det i alla fall ett silver ändå. Ingen hemsk fjärde plats eller något. Man tänker även på Lisa Nordên som är typ tusendelar från att ta ett guld istället för silver i triathlon. Vi har ju också Sara Algotsson Ostholt som fick ett silver istället för guld för att hennes häst rev ett hinder med minsta möjliga marginal. Jag kände också med Rolf-Göran Bengtsson som inte kunde deltaga med sin häst och hoppa om guldet för att den hade skadat sig. Hästen hade trampat sig och han sa att det var något som den inte hade gjort på flera år. Varför händer det just denna gången? Så hård kan idrotten vara. 

 

Det fanns mycket med OS i London som jag funderar på just nu när det ligger färskt i minnet. Sen när det har gått en tid kommer jag att glömma hälften. Men jag kommer alltid att minnas att två Svenskar seglade hem ett OS-guld. Till viss del lyckades dom ta det på några andras misstag, men funderar man så är det väl just så alla vinner OS-guld. Någon vinner på alla andras misstag för dom lyckas ju inte vinna OS-guld. Dom som seglade dom hade marginalen på rätt sida och lite mer. Johan Dahlby som tog ett OS-silver var en skön snubbe. Många verkar ha tvivlat på honom och en del har tydligen sagt att han bara har en stor trut och inget annat. Han sa FUCK YOU till alla dom och på något sätt gillade jag det. Låt andra babbla liksom. Det är ju bara den som gör något som räknas i alla fall. 

 

En budget kring OS är enorm. Vem vet egentligen vad ett OS kostar? Vem ska kunna ha en överblick över detta och hur vet man om det har gått med vinst eller förlust? Det är så sjukt mycket pengar så det går inte ens att föreställa sig. Jag släpper nog de direkt. Jag vill inte göra ännu ett inlägg som handlar om budget och ekonomi. Dessutom kan jag inte uppsaktta alls hur mycket pengar det rör sig om. 

 

I OS  ser man inte  någon reklam. På alla idrottsarenor så ser man bara några olympiska ringar och så står det OS LONDON 2012, annars ingen reklam. Jag vet att jag är en person som  går på reklamen. Jag kan lätt köpa en produkt bara för att jag ser det i något samanhang. Oavsett om det är bra eller dåligt. Jag stod en gång i en kö i en cafeteria under ett pingis- SM i Uddevalla. Framför mig stod pingislegenden Jan-Ove Waldner som är en idrottsman till lika flerfaldig olympier som jag ser upp till. Han köpte den gången en fralla och en vatten. Vad tror ni jag köpte när det blev min tur ? Jo, en fralla och vatten. Det hade jag inte tänkt när jag stod i kön, men eftersom Waldner gjorde det så skulle inte jag vara sämre.  Alltså, jag glad över att jag inte ser någon reklam under ett OS. Jag skulle bara köpa på mig en massa onödigt skit om jag såg reklamen för detta. 

 

Jag funderar ibland på om jag själv någon gång i livet kommer att få uppleva ett OS live. Det känns som att det kan vara något att kämpa för eftersom jag gillar OS så mycket. Fast för mig är ju inte detta någon dröm. En bra TV funkar också liksom, men visst skulle det vara häftigt att en gång i livet få uppleva ett OS och få se på plats hur stort det faktiskt är. 

 

Jag kommer att minnas detta OS i London 2012 med glädje. Jag har svårt att välja något som jag kan kalla "bästa ögonblick". Dom var för många, men OS i London år 2012 var ju också i mitt tycke: The Best Ever...