Tankar när man står där och väntar.

Resecentrum i Trollhättan klockan 23:00. Till en början ligger den öde. Jag har 40 minuter tills jag ska avgå från Drottningtorget som en 61:a mot Stallbacka. 40 miuter av väntan. 40 minuter av tankar. Jag står där och ser mig omkring. Ingen ser man till. Jag tittar upp mot några fönster som finns mittemot. Undra om dom som bor där sover? En hel del lampor lyser, men de är bara små fönterlampor. Jag tror dom flesta som bor i de hus som jag står och tittar på ligger och sover. Jag ser att någon kommer och kollar om de går någon buss. Vet inte vart han vill, men den enda bussen som ska gå vad jag vet är linje 670 kl 23:18. Är de inte den bussen han ska med så kommer han inte att åka med något alls från Resecentrum. De står visserligen ett tåg inne på perrongen. De surrar och de står att de går till Göteborg, men knappast inatt. De står nog bara där.



 Jag ser ingen gubbe ikväll som någon väktare jagar med sin bil. De gjorde jag däremot för 6 veckorsedan när jag stog här på Resecentrum. Jag hade även då 40 minuter av väntan. Väntan på att få köra igen. Idag såg jag ingen väktare, men en polisbil och de såg ut som dom spana efter något. Kanske var de samma gubbe som jag såg för 6 veckorsedan fly från en väkatare. Fast jag tror knappast de. Senare under denna kväll så såg jag polisen igen. Man kan då säga att dom hade skött sitt jobb. Ingen tvekan om de.  

40 minuter går och de är dags. Dags att ta sig till Drottningtorget för att starta därifrån. Köra en tur och jag tänker: Undra om någon kommer att åka med till Stallbacka. De visar sig att en gör de. Tänk vad mycket man hinner tänka under 40 minuter av väntan. Väntan på att bara göra sitt jobb.